Kan själv

Hej hopp!

Ja, vår stora tjej är inne i en märklig fas. Det går upp och ner om jag säger så. Hon är världens underbarast unge ena stunden och i nästa stund är hon en skrikande skitunge. Men jag älskar henne så mycket! Hoppas humörsvängningarna går över snart.

När hon gör saker och jag frågar om jag ska hjälpa får jag alltid nej. "Jag kan själv" Och för att undvika de djupaste dalarna i humör så får hon oftast prova själv. 

Här hjälper hon mig dela potatisen. Det gick kanon även om jag var nervös över kniven. 

Det är härligt när barnen utvecklar sig i de olika faserna. Kan ju lova att det inte blir bättre.. 4 åringen här hemma är extrem,och 2 åringen ska ju naturligtvis härma så plötsligt har jag två hemska skitungar och sen små söta dockor..

Jag vet vad du menar. Man blir lite trött mellan varven. Det är tur ändå att de är så underbara och att de goda stunderna överväger de jobbiga.
Det är lättare att hantera om man tänker att allt barnet ska lära sig måste de träna på (och också till viss del få misslyckas med) och det här är en period då de tränar på att bli mer självständiga och testar på hur det är att ha en egen vilja. Att deras korta leverne sen gör att referensramarna är små gör dock att minsta motstånd upplevs som jordens undergång är både lite gulligt och väldigt jobbigt. Inte minst för dem själva. Jag tycker dock själv att jag ibland inte heller agerar adekvat... Så vad kan jag vänta mig av min 32 år yngre dotter?!? Men även mammor (och pappor) blir trötta och ibland orkar man inte vara pedagogisk och lugn. Det har hänt att den skrikande skitungen mött en skrikande skitmamma... Men vi älskar varandra ändå.
Lycka till med lugnet och tålamodet...

Namn:
Kom ihåg mig?

Mejl: (Visas ej)

Hemsida:

Kommentar: