♥ Chock

Hej igen!

En tjej som heter Tova har läst och kommenterat min blogg ett tag så jag har börjat titta in hos henne emellanåt och eftersom hon vad beräknad till den 14 januari så har jag kollat lite mer nu för att se hur det går osv. Igår när jag kom in på hennes blogg fick jag en chock. Men det är nog inget att jämföra vad hon fick i lördagskväll.


Skrivet av Tova 17 januari 2010 klockan 11:53

Chock. Chock. Chock. Och lycka!

Ja hörrni.
Gårdagens händelseförlopp skulle väl kunna beskrivas som det mest oväntade och overkliga jag någonsin varit med om.

Lillen kom alltså igår, och på ett sätt som jag aldrig ens kunnat föreställa sig i mina vildaste fantasier.

Från den "helt normala" morgonen och förmiddagen, med långpromenad och fika i stan, till eftermiddagen då jag började få lite duffusa smärtor i ryggslutet.
Och till slut det nerblodade badrummet där jag står ensam och förlöser mitt eget barn med bara händerna.

På en-två krystvärkar (nej, jag minns inte) var han alltså ute i världen vid "19-snåret" igår kväll.
Den chockade pappan kom 5 minuter senare, och ytterligare 10 minuter ambulansen, som vi åkte i ilfart med till sjukhuset.

Kommer med en mer detaljerad förlossningsberättele senare. Men vi mår i alla fall jättebra, installerade på patietnhotellet i Danderyd. Grabben är frisk och kry med mycket hår på huvudet.

Så nej, denna min första förlossning blev inte alls den utdragna men välstrukturerade process jag sett framför mig.
Okej att min graviditet varit nästan löjligt "smärt- och symptomfri", men att det skulle kunna gälla även för förlossningen finns ju liksom inte i ens föreställningsvärld.
Fysiskt sett var det en barnlek, men psykiskt har jag nog aldrig varit med om en större chock. Paniken och rädslan - tänk er själva att plötsligt känner att bebisen är på väg UT, och det NU - ligger fortfarande kvar färskt i minnet, och det kommer nog ta ett tag att smälta allt detta.

Men som sagt, vi mår bra alla tre. Och kan man vara annat än lycklig med ett litet snusande troll som ligger och sover snällt en meter ifrån en?



Snacka om att allt inte blir som man föreställer sig. Såklart jag tror att jag kommer att ligga i en sjukhussäng och kämpa för att få ut vårt underbara barn. Tänk om det blir så här! Hjälp!

Ett stort grattis Tova till lilla Elliot! 

// Sara♥





Namn:
Kom ihåg mig?

Mejl: (Visas ej)

Hemsida:

Kommentar:

RSS 2.0